Snö, snö, snö? I sakta mak plöjer vi genom den djupa lösa snön. Dagsljuset hjälper inte mycket så här års och de genomtunga skyarna med stundtals täta snöbyar släpper inte igenom något extra ljus. Lynx XTrim 550 maler sig genom snötäcket och gång på gång imponeras vi över framkomligheten.

Smidigheten och körbarheten är fascinerande på denna maskin och givetvis är en stor del i detta den relativt låga vikten, 207 kg torrvikt (Lynx egna siffror). Vi kryssar genom den snötyngda granskogen utan att trassla in oss allt för mycket i nersnöade grenar. Självklart kör vi fast ibland, det hör ju liksom till när man är ute och åker på detta sätt. Långt ifrån närmaste led färdas vi och låter endast känslan och plötsliga infall bestämma vart vi hamnar. I grunden finns det en färdplan och vi vet vart vi ska, men vi vet inte hur vi ska ta oss dit. Förhoppningsvis blir det en rejäl omväg och vi har mycket choklad och massor av smörgåsar med oss.

En skogssluttning visar sig bli en större utmaning än vi tänkt oss. Inte så väldigt brant, men i just denna nordsluttning verkar det som om all förvinterns snö hamnat. Bottenlöst, underbart puder med granar i tät formation borgar för en riktig utmaning. Här får man ingen andra chans med färdriktningen, utan det gäller verkligen att vara på tårna.

Här sätter vi nog nytt rekord i antalet fastkörningar på en timme… För även om 550:n är smidig och enkel att manövrera genom skogen, så räcker inte effekten till då det kärvar ordentligt. Ibland känns det som att det inte skulle ha skadat med fler ponnysar under den röda huven. Å andra sidan är inte det säkert heller i detta före. Snön består bara av iskalla gryn som rulla mot varandra utan minsta tillstymmelse av friktion. Mer effekt hade kanske bara resulterat i en större snöhög och någon meter extra vunnen terräng?

Hela XTrim-flottan på tur i ett bistert vinterklimat

En bit upp planar det ut och här stannar vi till i en liten glänta i skogen. Termosar och smörgåsar plockas fram och personligen anser jag att det var länge sedan en limpa med korv på smakade så himmelskt gott! Med glada skratt sammanfattar vi dagen hittills och konstaterar att det ändå finns en viss charm med fastkörningar också. Glädjen i att sitta fast så till den milda grad att man inte kommer loss utan hjälp är svår att beskriva… eller… Här går uppfattningarna minst sagt isär, var det så att det är svårt att med glädje beskriva en sådan fastkörning? Nja, vi låter detta vara osagt.

Några mil lössnö senare, hamnar vi efter en obönhörlig nedförsbacke utan möjlighet att åka uppåt igen, på en skoterled. Känns ovant att plötsligt följa ett kryssmarkerat spår, men samtidigt skönt att få vila armarna en aning. Vi luffar framåt i ganska gott tempo och nu känns det att 550:n får slita lite extra för att hänga med de större vätskekylda maskinerna. Men man får ta det för vad det är och passa sig för att jämföra äpplen och päron. Effekten i den luftkylda Rotaxsnurran räcker egentligen gott och väl. Stötdämparna klarar sig förvånansvärt bra även om leden bitvis är riktigt dålig och tempot trots det inte mattas nämnvärt.

Milen läggs snabbt bakom oss och snart är det dags för oss att vika av leden om vi inte ska komma allt för långt bort från vår hägrande slutpunkt för resan. Nu handlar det mestadels om myråkning och här nere på låglandet är snön mer kompakt än högre upp. Här visar XTrimen upp en härlig flytförmåga. Den låga vikten fördelad på ett mycket bra sätt tillsammans med det relativt stora fotavtrycket (40,6X370,5 cm)ger maskinen en trevlig vilja att flyta upp på snön. Synd bara att föraren väger nära nog hälften av vad skotern väger, vilket givetvis påverkar slutresultatet… Men detta kan ju däremot inte skotern belastas för!

Mörkret har sedan länge lagt sig över landskapet och i strålkastarnas flackande sken får de snötyngda granarna nästan en spöklik utstrålning. Kan inte låta bli att undra om någon i sällskapet verkligen vet var vi befinner oss, men slutligen skymtar vi ljus genom skogen och välkomnas av brasornas hemtrevliga sken som skymtas genom stugfönstren.

Som ett gäng cowboys..
En perfekt dag håller på att ta slut och Lynxarna parkeras för natten. Inte är det helt lätt att bara vända på klacken och stiga in i värmen. Nä, nästan som ett gäng cowboys som ser till sina hästar går vi runt maskinerna och klämmer och känner, sopar bort lite snö… Lynx XTrim 550 förverkligar verkligen drömmar! Enkel och lättkörd med egenskaper som gör att den trivs lika bra på leden eller ute i snön, gör den till en väldigt mångsidig skoter.

	Text:Ingemar.Forsell@sledtrax.se
	Foto:BRP