Nu är den årliga pressvisningen av alla grymma slädar över, denna gång var det 2011 års modeller som alla fått sig en genomkörare av Sledtrax. De ständiga frågorna vi möts av efteråt är av typen "vem var bäst, vem gick bäst". Frågorna är invecklade eftersom de till 100 % är personrelaterad, vad är bäst? För vem och i vilket sammanhang? Förväntningarna innan samt egna preferenser. Trots det engagerar frågan och därmed är de förstås berättigade. Därför ställde vi tre tuffa frågor till var och en som tillsammans redan avverkat cirka 400 mil på kommande 2011:or!

Att vara en höjdrädd fotograf är ingen lek när fotosessionen sker i Rocky Mountains..

- Vilka tre blev personliga favoriter?
- Årets överraskning?

Först ska vi noga och tydligt berätta att skotrarna till största delen är specialbyggda förserier som ofta har en utvecklingstid framför sig, främst när det gäller fjädrings- motor-, och variatorsystemen. En del har varit med några år och är endast finjusterade medan andra är flång nya med allt vad det innebär. Det måste man ha med sig. Nu kör vi personliga favoriter och överraskningar!

Ski-Doo X-RS 600

1. Ski-doo X-RS 600
En komplett sportmaskin som har det där lilla extra. En motor och variatorkalibrering som ger rysningar efter ryggraden av välbehag. En fjädring som klarar allt utan att för den skull kännas stum och studsig. Härlig körställning och ett lugnt uppträdande som samtidigt ger massor av feedback till föraren. Lägg till detta ett kaxigt utseende så har vi en solklar vinnare.

Arctic Cat SnoPro 500

2. Arctic Cat SnoPro 500
Appropå kaxig så har vi här en maskin som verkligen har attityd. Utseende och grafik skvallrar om 100% racing. När man sen drar igång den och det ettriga ljudet slår emot en så blir inte intrycket direkt mindre. Att den sen inte har så mycket pulver är såklart ett minus, men på slingrande gropiga leder är den så underbart lättkörd att man bara sitter och skrattar hela tiden.

Lynx Rave RE 600

3. Lynx Rave RE 600
Finsk ledsmiskare av yppersta klass. PPS-boggin är av absolut toppklass och nu tredje året så har man hittat riktigt rätt i kalibreringen av hela maskinen som går från klarhet till klarhet. Körställning, komfort, snabbhet, ja allt finns även hos denna lekfulla krabat. Anledningen till att det inte blir 800-versionen som hamnar på listan är att jag tycker att den är för brutal och helt enkelt inte är lika lättkörd som 600:n.

Polaris IQ 550Shift 136

Polaris IQ 550Shift 136. Maken till lättkörd maskin på smågropiga leder får man leta efter. OK, den är absolut inget krutpaket och man får verkligen jobba för att hänga med mer motorstinna maskiner, men vad gör väl det. Man har ju så roligt under tiden...

Polaris 800 PRO RMK 155

1. Polaris 800 PRO RMK 155
Att axla manteln efter en av historiens mest lättkörda mountains, Polaris RMK i IQ kostym är en tuff uppgift. Men ganska tidigt stod det klart att nya ProRide chassiet fixar detta med glans! Nya PRO RMK är bättre på i princip alla punkter. Körställningen är lysande, balansen klockren, framkomligheten imponerande och ledegenskaperna har förbättrats med hästlängder jämfört med gamla Dragon. Enda plumpen är att uppträdandet på lite hårdare före har blivit lite mer nyckfulla. Här uppträder den ganska aggresivt och kräver att husse är på tårna. Möjligen beror detta på att man som förare kommer längre fram på maskinen än tidigare och därmed sätter mer tryck på framvagnen? Antagligen handlar det bara om tillvänjning, framtiden får utvisa...

Ski-doo MXZ 800 X-RS

2. Ski-doo MXZ 800 X-RS
I min lilla bubbla den mest tighta sportmaskinen hittills. Hela skapelsen känns som gjuten i ett stycke flygplansaluminium, inget flex, inget svaj, bara kompakt racing! Fjädringen är tufft satt, nästan på gränsen till vad som kan anses trevligt för en ledmaskin, men handlar det bara om tuff, inspirerad körning hamnar denna kompromisslösa best högst upp på min önskelista. Visst finns det behagligare fortåkarmaskiner som räcker långt även om tempot (i vanlig ordning) trissas upp, men ska jag ge mig ut en solig söndagmorgon och köra skiten ur alla jag träffar efter leden, ja då finns det bara en: Ski-doo MXZ 800 X-RS!

Lynx XTrim BoonDocker

3. Lynx XTrim BoonDocker
Nu står Lynx äntligen med ena skidan i mountainriket. Nya Boon Docker har allt som krävs (förutom då möjligen full höjd på kammarna förstås) för att den ska föra in ordet friåkning på allvar i modellprogrammet. Antagligen det närmaste en optimal crossover vi kommer 2011? I det närmaste racingfjädring kombinerat med smalare spårvidd och (för ändamålet) lämplig kamhöjd gör den tämligen komplett. Tappat en aning vad gäller ledegenskaper jämfört med årets XTrim, men har å andra sidan vunnit så avsevärt mycket vad gäller friåkning att jag anser den vara årets bomb från Rovaniemi.

Ski-doo Tundra Extreme (Kommer ej till Sverige av någon anledning)

Ski-doo Tundra Extreme. Snacka om positiv överraskning! Ta Ski-doos välkänt smidiga Tundra, kläm ner en 120+ hkr E-tec 600 H.O motor, häng dit en matta med mäktiga 57 mm kamhöjd. Blanda in ytterligare heta ingredienser som Summitdyna och styrhöjare modell hakstöd och du har garanterat den hetaste lappmoppen någonsin. Smidig som få i snårskogen med ett flyt i lössnön som är svårt att beskriva och nu dessutom med matta och motor som gör att många "äkta" mountains får se upp! Aldrig tidigare har klassen lätta arbetsmaskiner genererat sådana känslor och ett sådant intresse! Varför tas den inte hit??

Polaris RMK PRO 800 163

1. Polaris RMK PRO 800
Polaris har sedan många år byggt riktigt fina mountainmaskiner. Nya RMK:n är inget undantag och känns helt klart som ett steg i rätt riktning. Ju mer man körde desto roligare blev den. Skillnaden jämfört med den gamla är rätt stor och vid klättring ger mattan förvånansvärt bra grepp.

Även på lite hårdare underlag. Maskinen ger väldigt mycket tillbaka till föraren. Den är definitivt inte slätstruken utan förstärker varenda manöver och går förvånansvärt bra på led. Är inte snödjupet alltför stort har den betydligt kantigare karaktär än den gamla modellen. På både gott och ont som till stor del handlar om tillvänjning hos föraren.

Ski-Doo Summit Freeride 800 E-TEC

2. Ski-Doo Summit Freeride 800 E-TEC
Konceptet dök upp redan ifjol och har till i år förfinats med smalare spårvidd och nya skidor. Tillsammans ger det en helt annan följsamhet, inte minst vid hårdare snö. Styrningen är inte lika sylvass och lägger man omkull den när snödjupet inte är flera meter så är den riktigt lättkontrollerad. Något som förra årets modell inte klarade med samma bravur. Tvåa på min lista hamnar den eftersom den är något mera slätstruken än RMK:n. Ska man hoppa ger den inte lika mycket höjd, handlar det om dropp sker det helt utan dramatik och över krön reser den inte skidorna lika mycket. Som sagt en förbaskat bra maskin med odramatiska köregenskaper.

Ski-doo MXZ X-RS 800R

3. Ski-doo MXZ X-RS 800R
Valet av min tredje favorit var inte lätt. Ski-Doo MXZ XRS 800 kilar sig in mitt bland alla mountainmaskiner. Inte för att den är bra på att klättra eller ger mera speed i lössnö. Utan för att vid varenda körning av den här maskinen har den gett ett brett leende under hjälmen.

Den är underhållande och otroligt lättkörd. Hoppar man med den är balansen perfekt och den agerar inte slätstruket utan ger mycket höjd.
Vid friåkning är det inga som helst problem att boondocka, den kliver på fint även när man kryssar mellan träden. Visst den kräver en åkstil med mycket fullgas men det är också en del av charmen. Med tungan rätt i mun och tummen klistrat mot styret är den riktigt underhållande.

Ski-Doo Summit Freeride 800 E-TEC

Ski-Doo Summit Freeride. Utan att det har hänt några dramatiska tekniska revolutioner på maskinen är köregenskaperna kraftigt förbättrade. Något som gör hela maskinen betydligt roligare och mera användbar i vår skandinaviska terräng. Vid den tekniska genomgången förklarade de skillnaderna i takt med att jag proppade i mig Snickers. Ute i terrängen på närmare 3000 meters höjd blev jag faktiskt en smula tagen på sängen. Små förändringar med helt nya och imponerande köregenskaper.

Högersväng, fullt nerligg och vänster hand på burkhandtaget klarar den utan problem på hård yta och 5-10 cm lössnö ovanpå. Inte ens så att den hugger till när man korsar gamla spår! Fortfarande lika stensäker på skrå men utan det nervösa uppträdandet. Snyggt jobbat.

Polaris Rush Pro-R 800

1. Polaris Rush Pro-R 800
Jag gillade 600:an redan i år och såg fram mot att få ytterligare lite pulver under huven. Och visst levererade stor-Rushen. 800-motorn går bra, en hel del omgjord sedan i fjol. Även boggien är omdesignad, med bl.a en extra kylare därbak. Det jag gillar med Rushen är att den svarar så direkt på vad föraren gör. Tryck på gasen så händer det grejer direkt: tacka motor och bra kalibrerade variatorer för det. Sätt dig långt bak: mycket vikttransferering kommer som ett brev i mailboxen. Luta dig in och burka allt vad du orkar i kurvan: skidorna stannar på backen. Den är jättekul att köra i gupp och i lössnö i och med att den okopplade boggien tillåter att man lyfter skidorna plättlätt. Fjädringen är lättjusterad, förutom ratten till den mittre clickerdämparen som sitter knöligt till. Tillsammans blir det ett paket som passar min körning bäst.

Arctic Cat F8 Sno Pro

2. Arctic Cat F8 Sno Pro
Jag gillar verkligen F8, ända sedan den först presenterades som 2007 års modell. Nu är den färdig, med bra blandning av sport och komfort. Ska man lägga riktigt långa pass i sadeln är det nog en F8 man gör det bäst med. Samtidigt går det faktiskt att vålda även på riktigt guppig led. Skotern är väldigt bra balanserad och förvånansvärt lätthanterlig, trots en lätt övervikt (det är ju en jänkare vi pratar om…). I den orangea kostymen är den dessutom riktigt snygg, även om vi förmodligen får den i mer traditionell Arctic-grönt. 800-motorn är vass och nu svarar det även bra på gasen. Man får helt enkelt ett väldigt bra paket med en F8.

Polaris RMK 155

3. Polaris RMK 155
Va, en lössnömaskin till en flatlander? Ja, faktiskt. På väg ut till bergen måste man nästan alltid köra en sträcka på led. Tidigare ett begränsat nöje eftersom lössnömaskiner har varit en smärta i baken att köra efter led med. Inte nu längre. Faktum är att det finns få maskiner man har roligare med efter led. Trots mastodontkammar är mattan lämpligt hal på hårt underlag för att t.o.m medge långa powerslides i kurvorna. Grymt kul! Och när storguppen radar upp sig är det skönt med en lång boggi som gör att man flyter ovanpå topparna. Men det är när man kommer fram till favoritstället som RMK:n lyser upp riktigt. Den mest lättkörda och bäst balanserade av lössnömaskinerna. Nu i ett modernt chassi som tappat en massa vikt. Bästa lössnöaren för mig i alla fall!

Yamaha Apex XTX

Yamaha Apex XTX. Jag ska rodnande erkänna att jag inte fattade vitsen med servostyrning på en skoter. Hur svårt kan det vara att svänga, tänkte jag innan provkörningen. Men Yamahas lösning funkar toppen. Man har aldrig någon känsla av att styrningen släpar efter eller inte hänger med, bara en lätt behaglig känsla. Dessutom isolerar den bort mycket av slagen i styret som annars är tröttsamma. Motorn som är lite tweakad i år är som alltid en ren dröm. Hade bara avgasljudet varit lägre så skulle Apexen vara en klar kandidat till bästa långfärdsmaskinen. Men nu finns det några varvtalsområden som orsakar resonansljud i hjälmen. Roligt ett tag, irriterande i längden.

Lynx Rave RE 600

1. Lynx Rave RE 600
Det är tufft i toppen men ok, summerat röstar jag in Lynx RE600 E-Tec på förstaplatsen, den var så buskul och fint uppsatt att flinet och känslan fortfarande finns kvar trots att det gått några veckor sedan jag och lodjuret dundrade genom de finska skogarna. RE 600:an vinner på helheten, det är ett komplett lagom doserat modernt sportpaket helt enkelt. Okey, patriotiska dimensioner finns inräknade ska villigt erkännas, visst är det kul att Norden kan så här bra! Varför inte 800:an av samma modell? Med sin kraft rycker och sliter den för mycket för min smak, 600:an räcker och ger en skönare helhet. Men det ska stå RE på kåpan. Terve!

Yamaha FX Nytro XTX

2. Yamaha FX Nytro XTX
Tvåan blir ännu tuffare. Yamaha Nytro XTX kändes grymt fin i USA, även den känns rätt färdig sett till helheten, dessutom passar crossoversegmentet min körning bäst. Blanda nu inte ihop XTX med den korta eller långa, upplevelsen mellan dem var tämligen diametral. XTX har en fin balans, schysst motor och dämperiet fungerar som det ska. Att den även räddade kropp och rygg på en tre-fyra kilometer whoppiesektion modell idioti gör att den får ta andraplatsen, tack! Att jag redan har en i garaget känns riktigt bra!

Polaris 800 PRO RMK 155

3. Polaris 800 PRO RMK 155
Trots att jag är en ganska medioker mountainåkare så klämmer sig en sån maskin in före alla kortisar och mellisar, nya RMK 800 PRO 155 var en upplevelse som rörde om däruppe! Här har vi en bergsklättrare som faktiskt även var busrolig på led, ja jag vet hur dumt det låter. Om en bergsget fungerar på led eller inte är ointressant. Eller? Här tycker jag många har fel. Utvecklingen slaktar just nu de flesta fördomar vilket är jäkligt skönt. Nya RMK 800 PRO 155 var en helt igenom suverän upplevelse, uppför (med min höjdbegräsning) skön boonedocking och på led. Polaris har satt en ny standard, glöm gamla sanningar. RMK 155 finns numera på min innelista och kanske även inköpslista. Argumenten mot en bergsget finns liksom inte, inte ens att man är höjdrädd..

Polaris 800 Switchback Assault

Okey, kanske inte en överraskning sett i efterhand eftersom vi är på en fotosession med prototyper. Men när enormt höga förväntningar inte infrias fullt ut blir man förstås lite besviken, trots lång erfarenhet faller man i gropen och står där med dumstruten. Här lanseras en modell som på papperet nästan är en exakt blåkopia av min alldeles egen personliga drömskoter. En lätt crossover med modernt chassie, vass motor, klockren körställning, rejäla dämpare och framförallt med en okopplad boggie som det snurrar en 144 tums 44-matta runt. Rakt igenom rätt grejer för mig. Vilken det är? Nya Polaris 800 Swichback Assault!Varför en viss besvikelse? Fjädringssystemet, framförallt i boggien förstörde min lätt glorifierade sinnesbild av nya Switchback. Räddningen heter ”fotoskoter”, förserie och prototyp. Men ändå, jag hade ju hoppats så mycket. Måtte den vara bättre uppsatt när den till nästa vinter anländer här hemma, nämligen stor risk att jag beställer en!

	Text:Alla i redaktionen
	Foto:Sledtrax