Den fantastiska lössnön vi haft har nu drivit ihop till en fantastiskt fast lössnö. Myrsurf verkar tyvärr alltmer tillhöra det förgångna då snön nu är så hård att man närmast åker på sladd i stället för att bryta ner maskinen i snön. Men låt oss inte deppa! Vi anpassar oss och letar djupare in i skogarna för att hitta små myrar, väl inbäddade i granskogen. Här har inte vinden kunnat förstöra nöjesvärdet hos en normal myr och M800:an fortsätter att övertyga.

På sladd i det vita guldet

Faktiskt, efter lite träning kan det vara riktigt underhållande med lite hårdare snöföre ute på myrarna. När känslan väl sitter där är det faktiskt jäkligt fränt att åka med bredsladd, hängandes ut från ena fotsteget och kallsnön dammandes runt huvudet.

Åkte i helgen mot våra gamla lekmarker kring Akkanålke. Konstaterade snabbt att den senaste tidens friska vindar piskat ihop snön till en ganska kompakt historia. Under ca tjugo centimeter lös kallsnö, vilar ett skikt mystiskt hård snö. Påminner lite om skinn på chokladen som man petar på med fingret. Ganska irriterande, håller emot förbluffande mycket och när man kommer igenom blir det solkigt och besvärligt.

När man gräver sig ner genom detta lager kommer man ner i massor av sockerliknande snö. Typ inget mothåll alls och då är det bara M800:ans imponerande framkomlighet som har räddat oss. Sedan vi efter servicen och monteringen av clipset över APV vajrarna fick tillbaka de förlorade tusen varven övertygar framkomligheten i maskinen. Har provat klättra några gånger och den skottar så in i helskotta.

Men åter till det där med att åka på sladd i kallsnön. Lite träning skrev jag inledningsvis. Nu är det ju så som förmodligen ingen av er missat, att undertecknad passerade det där magiska fyrtiostrecket i höstas. Två nya planeter håller på att bildas i solsystemet. En strax under bröstkorgen och en ovanför ögonbrynen. Men man är ju inte äldre än man känner sig och liten man gör så gott han kan...

En yster fyrtioåring...

Träning. Jo, mer än en gång har besten kastat av husse när ett gammalt översnöat spår passerats och därmed radikalt förändrat greppbilden. High-sider kallas det inom roadracingen och undertecknad skrattar sig lycklig åt att pudersnö är mjukare än asfalt efter luftfärder som ibland nått förvånande höjder. Men det är inte alltid som det slutat med luftfärder. Då och då blir sladden för djup och tvär, vilket resulterar i en buklandning på insidan skotern. Med ett "Umpf..." pressas luften ur lungorna. Man tittar upp ur snön, får panik "hjälp jag har blivit blind" innan man inser att hjälmen är proppfull med snö mellan käkskyddet och skärmen. Några meter bort står, eller ligger en M800 och jag ger mig f-n på att jag kan höra ett fnissande.

Men övning ger färdighet och det är bara upp och på han igen. Det gäller att satsa och inte ge upp. "Bättre lyss till den säng som brast, än att aldrig spänna på någon" som det halvgamla ordstävet lyder.

När känslan väl finns där är det som sagt sjukt skönt att driva på och sladda fram över myrarna. Underhållande, men energikrävande. Andhämtningen är bitvis tung, men balansen i M800:an är fantastiskt fin och ju mer timmar vi får tillsammans, desto mer imponerad blir piloten. Tidigare har jag nämnt hur lättmanövrerad den är i luften och allt eftersom konstaterar vi hur lättmanövrerad den är i snön också.

Åjo, ett och annat hopp hinns även med

I detta hårda före skiljer man snabbt ut hur enkel, eller besvärlig en maskin är att bryta omkring. Gamla, men ändå erkänt lättkörda RMK IQ har den redan i mina ögon pulveriserat och nu pågår intensivt arbete för att arrangera en het duell mot regenten i klassen, Polaris 800 PRO RMK. En "Clash of the Titans" som det kommer att slå gnistor om. Går allt i lås kommer denna duell att genomföras inom de närmaste veckorna, så byt inte kanal!

Körmässigt är maskinen klockren, men vissa frågetecken finns rent kvalitetsmässigt. När det innan helgens äventyr skulle öppnas höger sidokåpa för att fylla olja så sprättade helt sonika en orange bit från motorhuven iväg. Vet inte vad som hände, då dörren till maskinrummet bara öppnades på vanligt sätt. Kanske plasten som inte klarar kylan? Analys pågår...

Dessutom lade handtagsvärmaren på höger sida och tumvärmaren av, vilket för en bortskämd och förfjollad kontorsråtta är extremt otrevligt! Detta behöver dock inte nödvändigtvis vara någon större grej. Räcker med ett dåligt kontaktstycke eller liknande. Även detta ska analyseras närmare.

I övrigt inget att anmärka på och annars bara plus i protokollet. Helgens avancerade sladdövningar pågick över 72, 4 km och bränslevolymen minskade efter detta med 19,97 liter. Mycket fullgas krävde i lös och hyfsat riklig snö alltså ca 2,75 L/milen.

Text:Ingemar.Forsell@sledtrax.se

Foto:Johan.Carlsson@sledtrax.se